Iallafall! Imorse fanns inga hästar alls på ängen – så vi kunde njuta av en rejäl promenad längs med havet. Fast tyvärr är Peggy inte så pålitlig – hon jagar upp kaniner och glömmer helt bort oss och godiset…. Inte bra alls…. Dags att ta tag i dressyrkursen, bra att vi skall iväg nu på torsdag så hon får lära sig igen att komma vid inkallning och gå fint i koppel och inte vara som en hysterisk slädhund….

Men ändå – en och annan kaninjakt hanns med också! Det är imponerande att de är så snabba med sina korta ben.

Betty funderar på något bra! Det doftar gott också – se på hennes nos!!!

Skönt att gå utan koppel på ängen!

- Kom igen nu – nu leker vi!!!! Vem kan motstå dessa två par bruna ögonen?

Dragkamp om en liten kanin!

Peggy har en barnslig mamma som aldrig vill släppa ifrån sig leksaken….

Betty i lektagen! Peggy skall såklart ha samma leksak!

- Äntligen ! tycks Peggy tänka när hon tagit leksaken från Betty.

Två mycket leksugna hundar!

Det ser ju något tråkigt ut egentligen på bilderna, jag har valt bort alla människor (vill inte lägga ut dem på nätet…. gammeldags som jag är…) – men det var faktiskt massor av folk på bryggan och många olika festkonstellationer! Vi var väl en 15 stycken på vår fest som åt fantastisk sill och färska potatis mm mm – tack Viveca! – och hade sångtävling mot gänget i Erikssons ”hodda” (sjöbod på svenska!) – och gissa vem som vann! Vi förstås! Vi har fått en ny kamera i familjen – den skall jag tanka ur och ta och komplettera nedanstående mobilbilder, som inte är av högsta kvalitet direkt. 

….Jag saknar dem redan…. Tala om att det är tomt i huset utan dem – och i köket är det alldeles tomt utan Nisse.

Men eftersom vi skall iväg några dagar på lite familjesemester – så har djuren det mycket mycket bättre hos farmor och farfar, där de blir riktigt bortskämda med promenader, god mat och egna solstolar. Minst sagt lyxsemester.

Ett riktigt ”actionklipp” från morgonpromenad i slutet av maj i skogen. Här lyssnar hundarna på alla fåglarna; näktergal mfl – eller så väntar de bara på att långsamma matte skall sluta filma med mobilen…. Och så är det ju bevis på att stackars Peggy inte alls får någon mat hemma – hon måste äta gräs, stackarn….

Idag var det dags för veterinären igen för blodprov för att kolla om rabiessprutan har tagit då att vi kan skaffa Eu pass till henne. Äntligen. Det är ju hela 120 dagars väntan mellan sprutan och blodprovet! Vi vill ju åka till Danmark nu! Vilket darrande – hon är livrädd för sprutan så jag får hålla henne ordentligt. Väl hemma fick hon sin belöning; en alldeles egen mjuk korg som hon invigde med en gång i trädgården.

Vi skulle ändå till veterinären på måndag för att dels ta ettårssprutan och dels ta blodprov för att se om rabiessprutan har fungerat.

Veterinären kände igenom hela Peggy och tog temperaturen. Eftersom hon både hade lös mage och kräktes så blev han lite fundersam. Hon åkte på två snabba antibiotikasprutor och rekommendationer att få extra lättsmält mat ex kyckling och fisk en tid. Hon skulle också äta medicin för att få magen i bättre skick. Antagligen hade hon ätit något läskigt vilket inte var omöjligt!

Svullnaden i örat berodde förresten inte på fästingen utan hon har blivit biten an en hund – en av hennes lekkompisar i lekens hetta har råkat nafsa henne i samma öronsnibben som fästingen satt! Och jag skulle inte oroa mig för fästingbette.

Stackars Peggy. Nu förstår jag bättre uttrycket bara skinn och ben!